Här hemma mår vi i alla fall bra. Eller ja, så bra man kan må efter en magsjuka. Vi är alla lite trötta och kan fortfarande inte äta som vanligt. Iaf inte jag.
Jag håller mig à jour gällande branden som känns som om den är hemma. Mitt älskade Sala. Älskade skogar man så många gånger åkt igenom. Alla som har stugor och hus där. Många som inte vet någonting förrän det är säkert nog att ta sig hem igen. Det har äntligen regnat i Sala och mina nära och kära kan andas någorlunda frisk luft igen. Jag bombas av information när jag öppnar Facebook och det är både bra och jobbigt. Jag gråter ofta, blödig tvåbarnsmor som man är... Nu vill jag bara hem.
Och det verkar som att vi kanske kan åka hem, iaf jag och sönerna mina. Imorgon eller på lördag, det beror på mycket. Håller tummar och tår! Martin ska på Dans Dakar här i stan, bestämt sedan länge. Håkans Frida fick min biljett.
Nu sover han. Snart dags för den andra ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar