Påskens sjukstuga

Passar på att uppdatera lite här inne nu när jag sitter bredvid Dante och försöker få honom att somna om, såhär lite mitt i natten. Det är fortfarande täppt näsa och lite feber. Blir det inte bättre till imorgon åker vi till närakuten på Astrid Lindgrens. 

Det har imorgon gått en vecka.

En vecka med en Dante som varit febrig, hängig, klängig och gnällig. Vi har mest burit honom här hemma, han som annars är så självständig. 

Leos feber gick ner någon grad, till 38 komma nånting, igår och vi hoppas den är på väg bort nu. Han går nu in på sin femte dag med feber.

Jag kan nog säga att det är influensan dom har. Tack och lov att jag tog vaccinet. Martin hade nog inte orkat med detta själv. 

Vilken påsk. Jag kan konstatera att detta är det jobbigaste vi varit med om i år, jag och Martin (och det får vi vara tacksamma över på ett sätt) och vi räknade ut att det var lätt den tråkigaste påsken vi firat ihop. Vi brukar annars hinna med både min och hans släkt. 

Jag är väll inte så inbiten påskfirare men jag värderar tid med vår släkt högt, så jag blir lite ledsen när dessa dagar bara försvinner i soffan, under två febriga och klängiga barn. Jag kommer inte ens utanför dörren vissa dagar. 

Nej, nu sover lillkillen så jag ska försöka göra detsamma. Just nu sover man när man kan, det blir lite då och då. 

Bjuder på ett par bilder från vår påsk: