Vändningen

Vi fick lite julfint i söndags. Som tur var försvann min feber sakta men säkert under dagen. Man har ju som sagt inte riktigt tid med att vara sjuk, speciellt inte när man har små barn. 

För första gången i mitt liv har mina barn hjälpt till att klä granen. Känns roligt att börja skapa nya julminnen och traditioner med vår lilla familj :)

Leo tyckte granen blev jättefin med alla kulor längst ner ;)

Igår ringde vi vårdcentralen och fick en tid till doktorn. Dantes feber ville ju aldrig försvinna och trots att ögonen börjat se bättre ut verkade han ha jätteont i halsen. Doktorn hittade ett förhöjt CRP men inga streptokocker. Det är nog någon dagisbacill så Dante fick antibiotika och ögonsalva utskrivet. Han tyckte väll att jag också kunde ta antibiotika men jag ville vänta ut det sa jag.

Nu gäller det bara att få i Dante sin medicin. Det är inte enkelt kan jag lova. 

Dante på väg till doktorn. Bussen är såklart med. 

Min lilleman är sakta men säkert på väg tillbaka. 

Idag efter lunch kommer Martin hem och byter av och då ska jag ta bussen till jobbet och få lite gjort. Har ångest över allt jobb jag missar men försöker ständigt att intala mig om det inte går att göra så mycket åt. Såhär är det att ha barn. Men oj vad jag hatar att behöva säga till mina kollegor att jag måste vara borta. 

Det känns lite lättare att vab'a och vara sjuk när julen är på väg i alla fall. Julmusik, tända ljus och glöggdoft...mmm. 

Hoppas er tisdag blir bra mina vänner! :)

Bild från en varmare tid, på en friskare Dante.