Fredag! Och trots att man är mamma och barnen inte riktigt förstått det här med sovmorgon är det underbart. Dante har dessutom börjat bli lite svår vid läggningarna. Tror det är separationsångesten/perioden som börjat. Han vill inte lämnas ensam så jag sitter bredvid med en hand på rumpan så går det bättre. Nu, när man går igenom allt för andra gången, får jag inte lika stor "panik" över dessa jobbiga perioder. Jag vet ju att det går över, att allt förändras konstant och att han snart är stor. Rätt som det är sover han själv hela nätter i eget rum. Kanske är det därför jag inte tycker det är så jobbigt? Jag kan inte ändra läget så det är lika bra att gilla det man har ;)
Och det jag har är bland annat detta:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar