Vi ropade hej lite för fort

Leo fick feber under natten, 39,7 grader. Dante vaknade så många gånger att jag till slut la oss i Leos säng (Leo har fått sova i min och Martins säng sen han blev sjuk). Där kunde Dante gnälla och skrika och jag fick iaf ligga ner och vila samtidigt. Något besvärade honom väldigt och vi sov inte mycket. 

Jag var hemma på förmiddagen. Jag hade ett långt samtal med en rar sjuksköterska på vårdcentralen och vi kom fram till att avvakta. Dom mår ju sakta men säkert bättre. Och under dagen har Dante visat sin vanliga och trotsiga (!) sida och Leo har sakta men säkert också visat sitt rätta jag. 

(Måste dock erkänna att jag tyckte det var rättså skönt att komma iväg och arbeta på eftermiddagen.)

Jag är så glad att mina söner mår bättre men dom får lov att vara hemma imorgon med och vila upp sig. Jag vill se att dom orkar en hel dag innan dom lämnas på förskolan. Vill inte smitta någon med denna hemska sjukdom heller. 

Trevlig kväll nu!