Mina pojkar

Tänk att han är över ett år nu, min Dante. Jag minns hans första sommar som om den var igår. Tuff sommar minns jag. Nu är det riktigt roligt. Han går hela tiden och han och Leo leker mer och mer med varandra. Det är långt ifrån "fin" lek och det slutar ofta i tårar, antingen Dante som gör sig illa eller så Leo som blir åtsagd av mig och Martin. Dom har varandra hur som helst och det blev så bra att det blev två bröder. Vi är mycket tacksamma. 

Sömneutinerna funkar. När vi lägger den ena före den andra... Dante vaknade dock igen inatt och kom över till oss då han låter så mycket att han riskerar väcka Leo.

Nu sover båda pojkar och jag och min man ser film :) hepp!