Ibland, bara ibland, saknar jag mina gravidmagar. Vi (speciellt Martin) känner oss klara med detta, graviditeter och småbebisar och jag tror inte vi orkar med ännu en panikfödelse. Men ibland så minns man det fina med en graviditet. Jag hoppas så innerligt att alla som önskar vara gravid får vara det, för det är magiskt. Men, när man är mitt i det, 100% av tiden, är det inte lika roligt (som min underbara barnmorska beskrev det).
Som Martin säger så kommer det nog många syskon- och vännebisar som jag kan gosa med, för det är också magiskt. Jag pussar verkligen sönder mina söner varje dag för det känns som att dom växer lite för fort. Speciellt den lille, som helt plötsligt snart är ett år och vräker i sig mat nu för tiden. Han växer nog snart om mig om han ska fortsätta i samma takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar