Leo trivs på dagis och är ganska lätt att lämna men jag tror han helst vill vara hemma med mig och Dante. Han har ju varit hemma väldigt mycket senaste månaden så det kanske inte var så konstigt att han reagerade på dagis-omställningen. Han har nämligen inte varit sitt gulliga, snälla jag här i veckan. Vi har fått överösa den lilla mannen med (ännu mer) pussar, kramar och bus ;)
Dante är sitt glada jag. Han är försiktig gällande sin gåförmåga, vilket jag är tacksam över. Han går tills han stupar, haha. Han har fått tillbaka aptiten efter sjukperioden, så nu hoppas vi på att han går upp fint i vikt. Har inte vägt honom på länge och funderar på att åka förbi BVC och kolla men innerst inne vet jag att han mår bra precis som han är nu. Min sötaste Dante. Jag och Martin pussar upp honom varje dag för vi vet att tiden går fort. Snart är han också stor, som Leo säger att han är ;)
Här är några bilder på mina ursöta barn. Jag känner mig väldigt rik som får ha dom i mitt liv.
Min älskade make är ute med jobbet och jag har bäddat ner mig i soffan. Nu ska jag nog ta mig till sängen. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar