Krasslig

Natten var jobbig. Leo vaknade flera gånger och vill alltid då vara nära. Han ropar alltid mamma men Martin går lika bra. Martin brukar vakna lättare av Leo av någon konstig anledning men inatt var det jag som hann upp först. Flera gånger var vi upp och jag kände redan då att jag inte mådde 100. 

Under dagen har jag inte orkat med något. Jo, disken från igår, men det var knappt så jag orkade med det ens. Nu på eftermiddagen kom febern och när den var uppe i 38,6 tog jag två Alvedon, så nu mår jag bättre. Det går inte att vara sjuk när man är småbarnsförälder. Vet inte vad jag har, antagligen nåt litet virus. 

Leo är så duktig och springer och hämtar saker när jag inte orkat och roar Dante. Martin kom hem i tid och hjälpte såklart till. Är väldigt tacksam över min make såna här dagar och att jag inte är ensamstående. Huwa. 

Nu ska jag passa på att äta nåt då aptiten äntligen är tillbaka!

Imorse, på väg till dagis. 

Min lille Dante, som bara ska vända sig till mage så fort man lägger ner honom. Hoppas han fort listar ut hur man ålar/kryper så han slipper gnälla ;)

Var förbi Ica efter dagis. Helt plötsligt var Leo borta!

"Titt-ut mamma!"